johnjohns

...i detta inlägg med. Fan, jag lever ett bra liv. Det kan vara så att allt bara precis som vanligt händer samtidigt. Höstdeppighet, tristess och som grädde på moset, lök på laxen så är jag nog lite olyckligt kär eller nåt. Så sorry för mina tragiska inlägg men den här bloggen speglar ju på något sett mitt liv och hur jag känner mej för stunden.

Idag skulle kunna vara en bra dag, jag känner mej egentligen ganska bra, jag är frisk och utvilad och har alla möjligheter i världen att göra denna dag till nånting jättebra. Men jag har liksom inte orken till det. Känner mej förslöad och orkeslös. Allt är bara grått hela jävla tiden!

Det kan vara så att vändningen kommer med semestern, nu är det mindre än tre månader kvar till thailand. Det kan faktiskt vara så att den resan är den som för all framtid kommer att förändra mitt liv. Jag hoppas innerligt i alla fall. Fram tills dess kommer jag med all säkerhet att gräva ner mig i jobb, om möjligt bli mer osocial och säkert tröttna en smula mer på tillvaron som den är idag.

Jag analyserar en del, jag analyserar saker så till den mildaste grad att allt i slutändan bara blir en röra eller ingenting. Detta bidrar nog med största sannorlikhet till att jag uppfattas som lite märklig. Men i analyserandets stund tror jag att det är just det som balanserar upp min jälka spontanitet. Spontaniteten tar allt som oftast initialt tar överhand och sen kompenserar jag det med att analysera vad jag egentligen gett mig in i. Dock allt som oftast på tok för sent... Det här stycket blev lite underligt men, men det är så jag funkar i alla fall.

Faan nu blev det sådär vemodigt igen, jag förstår inte. Nu måste jag kompensera detta med att avsluta med nåt roligt... Va faan nu det ska vara.

Jo, en liten sång piggar ju alltid upp:

Spiderpig, spiderpig does what ever a spiderpig does.
Can he swing from a web, no he can´t
He´s a pig. look out! He is a spiderpig!